Foto: Mattias Edwall
En försenad musiker intar scenen.

Musiken i föreställningen

Andreas Tengblad

Jag kom med i cirkusen efter att Olle frågat mig om jag hade någon musik till en trailer för en ny grej han höll på med. Detta visade sig vara Undermän. Olle bad om en låt som handlade om kärlek från en mans perspektiv. Jag skickade material och det synkade med känslan i föreställningen.

Jag har inte förlorat min partner och varit tvungen att byta rikting på min karriär. Jag står inte ensam. Men jag har förstås upplevt det tidigare i livet. Det jag känner att jag vill förmedla med musiken i föreställningen är att det vackra och innerliga man har känt för en människa är det som man tar med sig i framtiden. Oavsett om man har nöjet att kunna fortsätta framträda tillsammans eller inte, så gör det en både starkare och känsligare. Starkare och känsligare samtidigt som man tittar tillbaka på den svunna tiden som genom ett immigt glas och bara känner en total längtan.

”And sometimes I can look back. To an old and foreign land. The view is different when I’m on my own.”