Nycirkus enligt Cirkör

Precis som den traditionella cirkusen tänjer nycirkusen på människans fysiska och mentala gränser. Dessutom gör nycirkusen risken till en möjlighet och skapar konstnärliga föreställningar genom gränsöverskridande kollektiva processer. Nycirkusartisten har valt sin cirkusdisciplin som sitt sätt att kommunicera och undersöka världen. På Cirkus Cirkör har vi valt nycirkusen som inspirationskälla i allt vi gör. Den är vår ledstjärna i hur vi bygger upp organisationen och vårt ledarskap likväl som vår pedagogik och våra konstnärliga processer.

Cirkushjärtat
På 1970-talet växte det som kallas nycirkus fram. Initiativet kom från artister och konstnärer från andra utryck som ville arbeta med kollektiva skapande processer till skillnad från den traditionella cirkusens individuella akter som presenterades av en cirkusdirektör. Det startades utbildningar som öppnade upp för artister som inte fötts in i cirkusfamiljen. Den traditionella cirkusen hade skapat ett alternativt samhälle som nycirkusen hämtade sin inspiration från. Men i tidens anda ville man vara en aktiv del av samhället och använda sin konstform att till att påverka. Nycirkusens scener kan lika väl vara ett klassrum, en teater, rockarena – och ett cirkustält. För publiken är nycirkusens berättande och ofta djurfria föreställningar något annat än den klassiska sinnebilden av cirkus. I nycirkus är allt möjligt, man fortsätter att tänja de fysiska gränserna som i den traditionella cirkusen, men skapar allkonstverk i ett gränsöverskridande samarbete med andra konstformer och uttrycksätt.

Nycirkusen skiljer sig från den traditionella på många sätt. Men hjärtat är det samma och det finns flera pusselbitar i cirkusens hjärta som går att känna igen både i den traditionella cirkusen och i nycirkusen. Det finns de som menar att det vi kallar nycirkus idag är en modern återkomst till det brokiga, gränsöverskridande uttrycket konstformen haft innan den fick en fast form med tält, manege och nummerkavalkad.